ulrika

Jag såg Mamma Mia! här på bio för en tid sen. Den var speciell. Jag kände mig helt fånigt lycklig när jag kom ut från biosalongen. Jag har försökt fundera vad det kan bero på, men jag är inte riktigt säker. Hmm.

Filmens handling vet antagligen de flesta vad den går ut på, men för dem som inte vet så skall jag kort förklara. Om du känner till handlingen kan du hoppa över nästa stycke.

En flicka på en grekisk ö skall gifta sig med sitt livs kärlek och hon vill att hennes pappa skall föra henne fram till altaret. Problemet är att hon aldrig träffat sin pappa och vet inte vem han är. Hon råkar hitta sin mammas gamla dagboksanteckningar och får veta att det finns tre potentiella kandidater. Hon bjuder i hemlighet dem alla till bröllopet för hon är säker på att veta vem som är pappan när hon väl får träffa honom. Det om det. Jag skall inte avslöja resten.

Handlingen är inte så särskilt avancerad och i sig själv så känns den väldigt fjortis och enkel, nästan banal. Hela filmen känns jätte svensk helt enkelt. Jag vet inte hur ni associerar när jag säger svensk, men jag vet inte om jag kan förklara det bättre. Dessutom har den flera små mindre lyckade, fåniga scener som jag skulle ha gjort helt annorlunda om jag skulle ha fått bestämma.

Kom man till bion för att se en musikal, med Dreamgirls och liknande musikaler i bakhuvudet, så skulle man bli totalt besviken. För det är egentligen bara huvudpersonen Sophie, Amanda Seyfried, som är riktigt bra på att sjunga. Alla andra är si sådär. Man får en känsla av att alla andra huvudpersoner mest valts för att de är "kända"/bra skådespelare. Dessutom är filmen dåligt mixad å sången står liksom ut.... Ja, såhär går det när man har gift sig med en ljudtekniker ;)

Men, trots detta fångade den mig..... bland annat pga:

Bilden/Färgerna. Under hela filmen satt jag "så å njöt" av det jag såg. Alla färger, ljuset, rekvisitan, allt var så bildskönt. Tänk er själv Santorini; böljande turkosblått vatten, vita stenhus, vackra blommor, romantisk medelhavsinredning, vackra solnedgångar, vackra människor....

Medryckande musik. Man fick riktigt lust att sjunga med när man kunde de flesta av sångerna. Även om jag aldrig varit nåt ABBA-fan så erkänner jag deras genialitet.

Energin. Vilken energisk film! Så fylld av fart! Så full av glädje!

Precis på samma sätt som det finns en liten pojke i varje man så finns det väl nog en liten tjej i varje kvinna. En tjej som inte ännu har blivit vuxen och som drömmer om sagolika bröllop, kyssar i solnedgången på en varm strand, vattenkrig under gassande sol, evig sommar.....


Här har Sophie hittat sin mammas dagbok och läser ur den för sina två bästa vänner:

http://www.youtube.com/watch?v=ZYFlJCmJxDA&feature=rela...


Kolla även in denna:
http://www.youtube.com/watch?v=f0oo4Yc_iq8&feature=related