ulrika

Jag och Janne såg filmen I am Legend igår kväll. Har du funderat på att se den, kolla in Idas blogg. Hon har också sett den å hade skrivit en intressant artikel om den. Om du vill veta vad jag tyckte om den så kan du läsa kommentarerna till artikeln...

Janne och jag har rätt länge kännt att vi skulle behöva en ordentligt ledig helg. En sån helg när man bara får slappa och inte känner en massa måsten hela tiden. När vi för ett par veckor sen märkte att det faktiskt fanns en helg som inte var bokad för någonting alls visste vi exakt hur vi skulle spendera den.

Så i lördags klockan 07:15 bar det av. Vi satte kosan mot Dahlsbruk i Kimito där Jannes föräldrar har en sommarstuga. Vi kännde nog oss väldigt extrema som frivilligt steg upp före sju en ledig lördagsmorgon, men vi ville hinna spendera så pass mycket tid ute i skärgården som möjligt. Å visst var det värt det. Vi stornjöt av lugnet, naturen, regnet som smattrade på plåttaket och solen som glimtade mellan molnen. Det är länge sen som man kännt sig så fridfull å balanserad som vi gjorde där ute.

Med oss hem hade vi förutom ett stillat sinne även en minijulgran och mossa och lav till adventsljusstaken. Så nu är vi redo att möta julen ;) Här nedan satte jag in ett foto av den färdiga adventsljusstaken så att det får lysa lite julefrid även här på min blogg!

Önskar er alla frid och glädje i väntan på jul! Kram!

Klockan är 14:12 och jag sitter på jobbet å stirrar ut genom fönstret. Ute kommer det ner snöblandat regn i massor. Det få kunder som kommer å hälsar på är våta från topp till tå. De e mörkt. Å grått. Kan inte fatta att det är mitt på dagen. De få människor som skyndar förbi utanför är lika färglöst mörkt klädda som vädret. Jag funderar stilla för mig själv att det ju nog egentligen är konstigt att man kan överleva flera månader i detta mörker.

Men så slog det mej, kanske det är därför som julen har blivit en sån stor grej. Julen som högtid kommer med lampor å ljus, goda dofter och smaker, gemenskap, värme och skratt. Är det kanske ödet som bestämde att julen skulle infalla under vintersolståndet när det är som allra mörkast här i norden? Medan den infaller under sommaren på den del av jordklotet där det alltid är ljust och varmt? Jag tror inte det. Vi behöver julen. Hur skulle det kännas i september när mörkret är på väg och man har att vänta ända tills mars förrän det lättar? Utan något som helst som jul och ledigheter att se fram emot... Då skulle jag nog gå i ide precis som björnen eller packa iväg mig någon annanstans och helt och hållet hoppa över dehär månaderna.

I huset mittemot tänder man ljusstakar i fönsterna. Det sprids en härlig doft av julbullar och glögg från cafét bredvid. Skolpojkar kommer och säljer julkort som de gjort i skolan. Åtminstone jag är tacksam över julen. Å jag tänker inte låta stressen och kommersen utanför få förstöra allt det underbara som min skapare och Gud har gett mig genom sin son Jesus.