ulrika

Ibland bara rusar man iväg
rakt in i framtiden, utan att ifrågasätta.
Man väljer att gå den väg som man förväntas gå,
den väg som så verkar vara den självklart rätta.
Ibland måste Gud dra i nödbromsen
för att man inte själv förstår att göra det.
Å då stannar det verkligen.
Det blir stopp.

För Gud älskar så mycket.
Han kan inte låta bli. eller bara se på.
Han gör det som behövs
för att hans barn ska må bra.
Pappa vet ju bäst.

Och när det blir stopp
då hinner man ta sig en funderare
på hur man har prioriterat
och vart man är på väg.
Och så småningom
när smärtan har lagt sig
och Gud har fått trösta
börjar man se på allt med Guds ögon.
Med Hans kärleksfulla ögon.
Så fulla av vishet
så fulla av nåd.
Så fulla av barmhärtighet.

Och man förstår att man är i Guds hand.
Att allt är i Hans hand.
Det finns en annan väg
en högre väg,
för mig
för dig
för den som vill hålla sig
nära Guds hjärta.

Sitter på lunchpaus på kassaskolning på Aldata i Vanda och läser aftonbladet.se. Plötsligt dyker en bild upp som ser bekant ut på nåt sätt. Jag märker att en ung mamma på en bild har samma skjorta på sig som jag har idag! Uuuh!

Så nu vet ni va ja har på mig idag.... Visst e den snygg? ;)



http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,806506,00.html